annamedmera -

Dom som försvann.

Hejsan! Jag har si sådär inte bloggat på ungefär trettiotvå år, men asch! Det gör inget. Just nu sitter jag i mitt nya omgjorda rum i en väldigt stor säng. Pappa och mamma hade tydligen slitit hela dagen och fixat om hela rummet. Så idag när jag kom hem från Christine blev jag jätte förvånad. Härligt härligt :)
Känns som jag varit borta i mina egna tankar i ungefär två veckor nu. Jag behövde nog det ändå. Det känns skön...t. Igår var jag hemma hos Christine i min klass. Det var lite långt dit så vi fick åka tåg, mihi! Jag erkände till Kristina att jag aldrig åkt tåg utan någon vuxen. Hon tyckte att jag var lite smått tönt. Trevligt trevligt! Någon special buss var beställd till huset, så vi knökade in oss alla i den där bussen. Om jag räknade rätt var vi sjutton stycken. Skrattade lite inombords och förstod att våran tjejmiddag skulle bli med liite mer folk. Christine bodde mitt i ingenstans. Alltså precis mitt på landet, hih. Hon hade till och med hästar och en bäck utanför huset liksom. Och så fanns det ingen teckning, så jävla nice! Jag typ älskar det :) Där skuttade vi allihopa runt som galningar, sjung och dansade. Jag var psykolog och åt några starka potatisar också. Hur kom dom dit undrar man ju. Känns inte som om jag sovit. Men det har jag. I några timmar till och med. Men jag är trött. Var i alla fall väldigt trevligt kväll :) Idag visade Christine och Frida mig och Kristina Lindomes stolthet - Pizzerian Druvan. Haha, så jävla nice!
Puss!
Lite bilder som bara var på mobilen..